Note from an old “China hand” (Finds from the archive 4)

These extraordinary days when commentaries are prohibited on Chinese micro blogs and the air is full of rumours around the Chinese leadership, I happened to stumble on something in an old book. I was going through the Sam Sköld book collection, and as I opened the second volume of Stanislas Julien‘s Syntaxe nouvelle de la langue Chinoise (1869-70) I noticed a thin paper with a typed note in English.

It was a note on postponing the meeting of ”The China Study Group” in Wuhan (武汉), dated 31 May 1934, and it was signed by the secretary of the group, Edmund Clubb. At the next meeting Mr. Clubb would be speaking on ”Authoritarian Government and the Present Situation in China”, a title that could fit any seminar or conference today.

The note from Edmund Clubb

It is not clear who the other members of the ”study group” were, only Sam Sköld and Edmund Clubb (1901-1989) are known. When Mr. Clubb wrote the note in 1934 he was the American consul in Hankou. He is especially interesting because he became a victim of McCarthyism (麦卡锡主义) and one of the ”China hands” (中国通) accused of ”loosing China” after the PRC was established. He was then US Consul General in Beijing, and was the one to close the consulate and haul down the US flag in April 1950. After returning to the USA he became head of the China desk at the US State Department, but was suspended after only a year as a ”security risk”. His testimony before the House Committee on Un-American Activities is available here.

It would have been very interesting to hear Mr. Clubb talk that day in June 1934 in Hankou, and it is likely he had insights in the events of those days that few other Westerners had. He wrote several books on China, and one of his reports from 1932 was published in its entirety in 1968 as Communism in China: as reported from Hankow in 1932. It was probably the first in-depth diplomatic report about Communism in China to reach the US State Department.

Var Altay före Kalvträsk?

Sportlovsperioden är över oss i Sverige och många svischar ner för slalombackar eller glider/stakar/skejtar fram  i skidspåret. Om ett par dagar är det Vasaloppet, och den gnistrande snön och de vita vidderna känns väldigt okinesiska. Men även i Kina finns snö och vinterkultur, till exempel i Yabuli (亚布力) och Changchun (长春). Där finns också en till synes obetvinglig lust att från expert- och myndighetshåll bevisa att allt väsentligt har sitt ursprung i Kina. Krutet, kompassen och andra tekniska uppfinningar kan man nog ganska säkert härleda till Kina – men skidåkningen?

Sedan några år tillbaka hävdar man att prefekturen Altay (阿勒泰地区) i nordligaste Xinjiang är ”ursprunget för mänsklighetens skidåkande” (人类滑雪起源地). Bevisen tycks något skrala men Kinas förste nationelle mästare i skidåkning, Shan Zhaojian (单兆鉴), och professorn i arkeologi vid Northwest University (西北大学) i Xi’an, Wang Jianxin (王建新), har gemensamt uttalat sig om detta faktum. Det tycks också underbyggt av att man ”funnit” en ”tusenårig lång sång” på temat skidåkning. ”Lång sång” (长调, på mongoliska urtyn duu) är en traditionell typ av mongolisk folksång. Sången upptäcktes 2006 och bearbetades under ett par år av den lokala partisekreteraren i ett område inom prefekturen Altay.

1924 upptäcktes något som skulle visa sig vara världens hittills äldsta kända skidor på en myr utanför byn Kalvträsk i Västerbotten. Kalvträskskidan är ca 5200 år gammal. Kanske skulle en delegation från Altay göra ett besök i Västerbotten.

Thoughts on ”the origin of human skiing” that is claimed to be in Xinjiang, China. The oldest ski found in the world, however, is from Northern Sweden, 5200 years old.

有人说新疆阿勒泰地区是“人类化学起源地”。不过,世界最古老的滑雪板发现在瑞典北部有五千多年的历史。

Asyl i Kina?

Nattens tragiska utvisning av pastor Jean Kabuidibuidi från Sverige till Kongo-Kinshasa (刚果(金)) fick mig att fundera på flyktingfrågor i ett större perspektiv. Dessa frågor är just nu högaktuella också i Kina. Den senaste tiden har tusentals flyktingar från den burmesiska delstaten Kachin (克钦邦) kommit in i Yunnan-provinsen efter inbördesstrider. De flesta verkar finnas runt orten Nongdao (弄岛). Även kinesiska media rapporterar om detta, åtminstone på nätet. Samtidigt finns just nu 21 nordkoreanska flyktingar i Changchun (长春) vilka regimen ”som vanligt” tänker sända tillbaka till Nordkorea där de sannolikt straffas mycket hårt. Amnesty protesterar och MR- och migrationsexperten Roberta Cohen reder ut begreppen om varför Kina borde följa de internationella avtal man skrivit under.

Att nordkoreaner flyr till Kina är inte nytt och 2001 kom de första direkt till UNHCRs kontor i Beijing. Kinesiska myndigheter brukar anse att nordkoreaner är ”ekonomiska flyktingar” och att de därför ska sändas tillbaka. På kinesiska mikrobloggar börjar hashtaggen #脱北者# (”de som flyr nord”) få stor spridning. Tidningen Global Times (环球时报) skriver idag om dessa frågor och hävdar att Kina strikt följer internationell lagstiftning. Skribenten Liu Guofu (刘国福), som är professor i juridik vid Beijing Institute of Technology (北京理工大学), skriver att ”i fråga om att erkänna och ta emot flyktingar gör Kina stor urskiljning och donationerna och medlen är små, vilket blivit till en av huvudursäkterna för en del utvecklade länders attacker mot Kina” (中国认可和接受难民区别性强和认捐款少,成为一些发达国家攻击中国的首要口实). Kina har inte någon särskild asyllagstiftning utan förlitar sig på grundlagens skrivningar och lagstiftningen om gränspassage. Liu medger dock att den primära orsaken till Kinas ovilja att ta emot flyktingar och asylsökande är ”politiska överväganden” (政治考量) gentemot ”en del grannländer” (Nordkorea) och rädsla för stora flyktingströmmar.

Men vad kommer att hända med kachin-flyktingarna i Yunnan?  Får de asyl? Hänger deras status ihop med de politiska förändringarna (vi hoppas sker) i Burma och Kinas påverkan på regimen? Historiskt sett har Kina vid flera tillfällen varit välkomnande för flyktingar, t.ex. judar som under 1930-40-talen bildade en stark kommunitet i Shanghai. Dessa uppmärksammas också positivt idag.  UNHCR rapporterar samtidigt att antalet asylsökande från Kina till rikare länder ökat under 2011. Är de också ”ekonomiska flyktingar”?

Reflections on refugees, asylum and Chinese policy and practice on this, especially in regard to North Korea and Burma.

考虑一下难民和避难问题,提到中国对来自朝鲜和缅甸难民的政策和实际。

Nu börjar det… 开始了… It starts…

”Allt tal är skrift i vatten” brukade min far ofta säga. Det ligger något i detta och man kan verkligen fundera på hur mycket som kommer att sparas av det vi idag digitalt producerar. Kanske inte heller den här bloggen kommer att sparas, kanske blir den inte särskilt långlivad eller aktiv. Vi får se. Nu har jag i alla fall börjat… Det kommer nog att handla en hel del om Kina, ibland blir det en och annan rad på kinesiska, kanske på engelska. Välkomna att följa med!

我的父亲经常说:“所说的话都是写在水里的文字”。这说法有点道理,使我考虑当今社会所产生的电子文章,多少会被保留?很可能这博客也不会保留,很可能也不会持续很长、不一定会很活跃。看看吧。不管怎样现在就开始了…关于中国的帖子应该多一点,有时写中文有时写英文。欢迎!

My father used to say that ”all speech is writing in water”. There is something about that saying, and you can really wonder how much will remain of what we produce digitally today. Maybe not even this blog will be saved, maybe it will not last very long or be very active. We will see. It starts now, anyway… There will be a lot about China, sometimes in Chinese, sometimes in Swedish. Welcome!