Vad händer i Kina?

Denna fråga ställer sig många människor varje dag, och vi här i Sverige hör nästan alltid något om Kina i media varje dag. Men vilket urval får vi läsa om? Hur är det med analysen? Och vad av det som händer kommer att få betydelse på lång sikt? Sådant är svårt att sia om, men här är några axplock ur den kinesiska mediafloden idag.

Ett oundvikligt ämne i Kina denna dag har varit vad som hänt med Wang Lijun (王立军), till för några dagar sen tuff polischef och vice borgmästare i Chongqing som jobbat mot organiserad brottslighet. En intressant detalj om Wang är att han är mongol och ”egentligen” heter Unen Baatar. Häromdagen fick han avgå som polischef och tilldelades andra ansvarsområden som borgmästare. Idag kom så besked att han genomgår “semesterlik behandling” (休假式治疗) för stress och överansträngning. Kinesiska mikrobloggar spred snabbt uppgifter om att Wang skulle ha försökt söka asyl på USAs konsulat i Chengdu, och polisnärvaron runt konsulatet har höjts. Om han varit där är ännu oklart. Uttrycket ”semesterlik behandling” är dagens skämt på kinesiska mikrobloggar (Weibo 微博 – läs mitt Weibo-flöde här bredvid!) och många driver friskt med vad som hänt. Många tror att ”behandlingen” innebär att Wang helt enkelt gripits och sitter fängslad. Det extrema intresset för Wang beror på att han jobbat nära Bo Xilai (薄熙来), son till Bo Yibo (薄一波), partichef i Chongqing och medlem i politbyrån, som spås få en ännu mer framträdande post i partiet vid den 18:e partikongressen i höst. Maktspelet är förvisso intressant, men det är nästan intressantare att följa de fräcka kommentarer som likt en löpeld sprider sig över det kinesiska nätet och via mobiler. Det finns en oerhörd kraft i detta och en stor respektlöshet mot partiet – förhoppningsvis samtidigt som respekten för mångfalden av åsikter ökar. Det händer något i Kina.
Uppdatering 9 feb: USA bekräftar nu att Wang besökt konsulatet men inte om han sökt asyl. Enligt BBC har vice utrikesminister Cui Tiankai (崔天凯) också kommenterat och sagt att det är ”ett extremt isolerat fall som har lösts smidigt”.

Kontrollen av mikrobloggar har också varit ett hett ämne idag. Det handlar då om att den lokala webbmyndigheten i Beijing (北京网管办) beslutat att från och med 16 mars måste man registrera sig med sitt riktiga namn på bloggar och mikrobloggar. Om inte kan man bara surfa och läsa, inte göra inlägg. Också här haglar inläggen på nätet i Kina. En bekant i Shanghai skrev ironiskt att nästa steg väl blir att man måste registrera sig för att gå ut på gatan. Kanske kan proteststormen få detta att ändras innan 16 mars? Det händer något i Kina.
Uppdatering 9 feb: Taiwanesiska tidningen United Daily News (联合报) rapporterar nu att partiavdelningar ska upprättas på alla blogg- och mikrobloggtjänster/företag efter att systemet med namnregistrering införts. Det händer för mycket i Kina.

Nanjings universitet firar i år 110 år och ska hålla stora festligheter den 20 maj. Idag meddelade man att man inte vill ha ”ett politiskt firande” utan vill ge hedersplatserna till förtjänta professorer och studenter. Kommentarerna handlar bland annat om hur byråkratiserade kinesiska universitet håller på att bli (låter det bekant?) och man betonar akademisk frihet och fokus på vetenskapen. Intressant att se vart det tar vägen. Det händer något i Kina.

Titeln på det här inlägget har jag lånat från en bok utgiven 1928 av Marcus Ch’eng (Chen Chonggui 陈崇桂), en ledande pastor i Kina under 1930-40-50-talen, bland annat jobbade han en period hos ”den kristne generalen” Feng Yuxiang. Ch’eng var från Wuhan och växte upp med Svenska Missionskyrkans första missionärer där. Han måste ha varit en av de första kineser som lärde sig svenska, och skrev också boken Vad händer i Kina på svenska. Det hände en hel del i Kina också på den tiden, men rapporteringen gick i annat tempo.

Lämna ett svar