Just nu pågår den årliga sessionen för Nationella folkkongressen (全国人民代表大会, Kinas motsvarighet till parlament) i Beijing. Mötena med folkkongressen skapar alltid oro, ”säkerhetsnivån” höjs och dissidenter hindras från att röra sig fritt. Utländska media och experter spekulerar i om det finns tendenser till att ”Kina öppnar sig” eller om folkkongressen trots allt ändå bara är samling nickedockor som aldrig röstar emot förslag.
Det allmänna intresset för folkkongressens session är ganska begränsat, men det är ett stort ämne på Internet. Många mikrobloggare skriver om hur dyra kläder och väskor som ledamöterna har och gör syrliga kommentarer om vilket ”folk” de representerar. Representanterna själva skriver också, till exempel Ge Jianxiong (葛剑雄), professor vid Fudanuniversitetet (复旦大学) i Shanghai. Ge skriver till och med ”dagbok” åt Financial Times kinesiska utgåva.
En av frågorna för årets session är ett förslag om ändringar i straffprocesslagen (刑事诉讼法) vilket skulle möjliggöra gripande och kvarhållande av personer utan att meddela anhöriga. När förslaget blev känt förekom starka protester och man lägger nu fram ett reviderat förslag där det framhålls hur de mänskliga rättigheterna tas till vara och där också erkännanden under tvång förbjuds. De metoder som nu regleras har förekommit länge och kommer förmodligen att fortsätta existera, särskilt i fall som rör ”statens säkerhet” där undantag finns.
I detta sammanhang är det är svårt att inte tänka på andra säkerhetsfrågor som arbetarsäkerhet, rättssäkerhet och matsäkerhet. På kinesiska byggarbetsplatser är det vanligt med banderoller som har texten ”säkerheten främst” (安全第一), ibland med tillägg av en varningsskylt med en fallande man utan hjälm med texten ”varning för att falla” (当心坠落). Arbetare har allt oftare hjälm men ingen annan skyddsutrustning. Istället går de omkring i jacka, tygskor och kanske handskar. Ofta balanserar de på bambuställningar som Arbetsmiljöverket skulle riva om de fick syn på dem. Bambuställningar är på väg att förbjudas sedan några år tillbaka, men genomförandet sköts av lokala myndigheter och går långsamt.
Slutsatsen kan bara bli att statens säkerhet ses som långt viktigare än den enskilde medborgarens. Att skydda ledarna mot oliktänkande är viktigare än att skydda vanliga människor från att slå ihjäl sig på jobbet eller äta förgiftad mat. Protesterna mot skärpningen av straffprocesslagen kanske ändå är ett tecken. Kanske är det snart dags för partiledarna att ta på sig hjälmen och se upp så att de inte faller?
Security first? Some thoughts on the current NPC session and what security is priority for Chinese leaders.
关于十一届全国人大第五次会议和安全问题的一些思考。