What’s with the beard? (2)

In February I wrote about a teacher in Xinjiang who lost his bonus because he did not shave his beard off. Now beard control seems to have spread also to other areas. Yesterday a Yunnan friend (Han Chinese) with a nice goatee (山羊胡) told me that when he recently went to renew his ID card (身份证) he was told by the police that ”only special religious communities can take photos with beards” (留胡子拍照的只有特殊宗教群体)?! This was only mentioned in speaking, no written regulations were shown. Actually, the specification for photos used in second generation Chinese ID cards says nothing of beards.

My friend has grown his beard for some years and did not want to shave it off, and decided to take a photo without shaving. When bringing it back to the police station the staff told him that ”if the higher level leaders will approve then we will let it be, and if not you must come back and take another” (如果上级领导认可就算了,如果不认可要回来重拍).

A bearded Zhou Enlai (周恩来) in the 1940s

Not everyone is as courageous as my friend, and Chinese web sites gives ample evidence that similar things happen around China. One may think that it is merely a matter of overzealous local police wanting young men to look proper with crew cut (平头) and without beard, but the comment to my friend says something else. Why mention ”special religious communities” at all? That comment is also in conflict with the incident with the Xinjiang teacher. He was a Uyghur Muslim, but could not keep his beard. Things are definitely getting worse when they want to control how people look and if they shave.

Praise, rule and terror

The last few weeks have been exciting for sinologists and China experts. Still, many in the West seem not to have noticed the drama around Wang Lijun, Bo Xilai, and the rumours about Zhou Yongkang (周永康) and a coup. Even fewer follow what happens outside Beijing and Chongqing, for example in Xinjiang. In late February there was an ”incident” in Kargalik (Yecheng 叶城) outside Kashgar (喀什), and at least 15 people were killed, maybe more. The government claims a terrorist attack, other sources refute this.

Yesterday it was announced that one Uyghur has been sentenced to death as a result of the ”incident”, and now things are ”stable” (稳定) again. Maintaining stability is a top priority for Xinjiang party secretary, Zhang Chunxian (张春贤). Zhang has been described as ”the new commander to rule Xinjiang” (治疆新帅), an expression that to me echoes the times of warlords-cum-governors Yang Zengxin (杨增新 1864-1928) and Sheng Shicai (盛世才 1897-1970) in the first half of the 1900s. When Zhang had ”ruled” Xinjiang for one year in 2011, a long and horribly panegyrical article appeared, where Zhang Chunxian’s abilities were praised. It even starts out with a scene where Zhang ”arrives in Shaoshan, and solemnly admires the bronze statue of Mao Zedong” (来到韶山,静静地瞻仰着毛泽东铜像”, just before leaving for Xinjiang. Shaoshan is Mao Zedong’s birthplace in Hunan. Have we gone back to the 1970s and the Mao cult? That article is still a top link on the major official Xinjiang news page, one year later.

Zhang Chunxian meets happy farmers in Mäkit (Maigaiti 麦盖提) outside Kashgar.

Despite the colonial attitude that echoes in the praise for Zhang Chunxian, he apparently wants to be a modern ”ruler”. In 2011 he opened a micro blog and wrote quite regularly for a short period of time. This shows a change in style, but policies remain focused on controlling ”the three evil forces” (三股恶势力) of separatism, extremism and terrorism. According to the government religious extremism lies behind most of the terrorist actions, and now they see a need to further strengthen the ”management of religious affairs”. What if they instead allowed more religious freedom? What if Zhang Chunxian had to step down like Bo Xilai and Uyghurs could ”rule” Xinjiang instead?

The party and the law

The Chinese Ministry of Justice (司法部) recently issued a notice on the decision to require an oath swearing ceremony for new members of the bar (律师职业) and also for those renewing membership (《关于印发〈关于建立律师宣誓制度的决定〉的通知》). Loyalty to the party-state was of course implied also before, but this time there are explicit references to the Communist party and the state, even before the word ”law” is mentioned. Presumptive lawyers must declare:

I wish to become a professional lawyer of the People’s Republic of China. I promise to faithfully implement the sacred mission to be a legal practitioner under socialism with Chinese characteristics. I will be loyal to the motherland and to the people, uphold the leadership of the Communist Party of China, uphold the socialist system and protect the constitution and the dignity of the law. I will practice for the people, be diligent and respect my work, honest and incorruptible and protect the legal rights of the persons involved. I will safeguard that the law is correctly carried out, safeguard social equality and justice, and strive for the cause of socialism with Chinese characteristics!

我志愿成为一名中华人民共和国执业律师,我保证忠实履行中国特色社会主义法律工作者的神圣使命,忠于祖国,忠于人民,拥护中国共产党的领导,拥护社会主义制度,维护宪法和法律尊严,执业为民,勤勉敬业,诚信廉洁,维护当事人合法权益,维护法律正确实施,维护社会公平正义,为中国特色社会主义事业努力奋斗!

Several well-known Chinese lawyers have commented on the absurdity of this new regulation, and both micro bloggers and reader comments on Chinese news sites like Caijing (财经) have been highly critical. The whole idea seems strange. China is not yet a country with rule of law (法治), and even the UN sees a need to voice its concern over lawyers being harassed and arrested. Things will not be better because of this ”pledge of allegiance” to the party and the socialist system, and there are already enough control mechanisms available. It looks like a trend of incorporating doubtful measures and control mechanisms into the legal system, just as with the recent amendments to the criminal procedure law. Actually, such measures only makes it more difficult to follow the new oath, to ”practice for the people” and to be ”incorruptible and protect the legal rights of the persons involved”.

Funderingar kring kinesiska justititedepartementets nya krav att jurister måste svära en ämbetsed där en av huvudpunkterna är lojalitet mot partiet och staten och en av huvuduppgifterna är att ”kämpa för socialismens med kinesiska förtecken sak”.

Var partiledarna annorlunda förr? (Fynd från arkivet 3)

I dessa dagar av turbulens inom det kinesiska kommunistpartiet (中国共产党) då Bo Xilai (薄熙来) och Wang Lijun fått lämna sina poster kan man fundera över när ideologisk övertygelse och idealism fick lämna plats för maktkamp och populism. Var det redan under Mao? Eller var det först efter 1989? Förmodligen har det alltid funnits inslag av sådant hos en del höga partifunktionärer, om än inte alla.

För ett par dagar sedan gjorde jag åter ett intressant fynd i Sam Skölds stora boksamling. Instucket i ett stort verk om världslitteraturen låg ett brevkort till Sam Sköld från februari 1935. Det var skrivet av en av hans studenter vid Huazhong University, Huang Xinxue (黄心学). Den korta texten på kortet handlar om olika utgåvor av verket Gushi yuan (古詩源, ”Källan till äldre poesi”) av Shen Deqian (沈德潜 1673-1769). Huang och Sköld bodde båda i Wuhan (武汉), Huang i Hankou (汉口) och Sköld i Wuchang (武昌) så man kan undra varför de förde intellektuella diskussioner på brevkort? Man kunde ha tagit båten över Långa floden (长江, även Yangzifloden 扬子江) och träffats istället.

Brevkort från Huang Xuexin till Sam Sköld
"Lärare Sam: Efter att vi skildes har jag saknat er mycket..."

Huang Xinxue blev medlem i kommunistpartiet 1937 och bytte namn till Huang Haibin (黄海滨 1908-1950). Han blev lokalt ansvarig för organisation och propaganda på olika platser i Hubeiprovinsen och var under 1940-talet en av vicecheferna för organisationsavdelningen inom partiet för hela centrala och södra Kina (中共中南局组织部). Han dog i cancer i maj 1950. Minnesrunan i Folkets dagblad beskriver honom som att han ”levde enkelt och arbetade hårt, var alltid lojal och hängiven i arbetet, tog aktivt ansvar  och bar arbetets bördor villigt” (生活朴素刻苦,工作一贯忠实热诚,积极负责,任劳任怨). Helt enkelt en förebild för alla partifunktionärer och tjänstemän.

Bo Xilais far Bo Yibo (薄一波 1908-2007) var född samma år som Huang Xuexin och hade delvis en liknande karriär, med regionalt ansvar i ett partidistrikt på 1940-talet, i Bos fall i norra Kina (华北局). Vid hans död beskrev man dock honom inte alls på samma sätt som Huang utan bara med superlativer, som ”enastående partimedlem, mäktig kommunistisk kämpe och en framstående proletär revolutionär” (优秀党员,伟大的共产主义战士,杰出的无产阶级革命家). Samma eftermäle får nästan alla högre partiledare. Vart tog enkelheten, ansvaret och det hårda arbetet vägen?

Some thoughts on party leaders, their interests and driving forces. Were they more idealistic before and just after 1949? Did they lead simpler, more responsible lives?

想一想中共领导,他们的兴趣和动力。四五十年代时是否更唯心?他们生活更朴素更负责?

Ett kulturellt språng framåt?

I oktober 2011 höll kommunistpartiets 17:e centralkommitté sitt sjätte plenum (十七届六中全会). Den stora frågan som behandlades var en satsning på kultur och ett beslut togs om att ”främja en stor kulturell utveckling och blomstring” (推动文化大发展大繁荣). I januari 2012 publicerade Hu Jintao (胡锦涛) en artikel på samma tema i partiets teoretiska tidskrift Qiushi (求是 ”Sök sanningen”, tidigare Röda fanan 红旗).

Hu Jintao säger att ”vi måste se klart hur fientliga internationella krafter just nu intensifierar sina planer på att västernisera och dela upp Kina. De ideologiska och kulturella områdena är fokus för deras långsiktiga infiltration” (我们必须清醒地看到,国际敌对势力正在加紧对我国实施西化、分化战略图谋,思想文化领域是他们进行长期渗透的重点领域). Det långa dokumentet från oktober 2011 beskriver önskemål, planer och förväntningar inom en mängd kulturområden och man berör också den ”hälsosamma och progressiva Internet-kultur” (健康向上的网络文化) man vill skapa. Vidare skrivs om hur ”statens kulturella soft power” (国家文化软实力) ska stärkas och bli till ”en stark andlig kraft” (强大精神力量) för att främja utvecklandet av ett harmoniskt samhälle. Utövare inom alla kulturformer uppmanas att ”aktivt kasta sig in i kulturellt kreativa aktiviteter för att sjunga tidens och folkets lov” (积极投身到讴歌时代和人民的文艺创造活动之中). Man utgår också ifrån att ”kinesisk kultur” är sammanhållen och enhetlig och speglar ”den kinesiska nationen” (中华民族).

Målning av Tang Zhigang (唐志刚, f. 1959) ur serien "Kinesiska sagor" (中国童话)
Målning av Tang Zhigang (唐志刚, f. 1959) ur serien ”Kinesiska sagor” (中国童话)

Det här låter bitvis mycket likt Mao Zedongs tal om kultur i Yan’an (延安) 1942. Mao menade att ”vi måste också ha en kulturell armé, vilken är en nödvändighet för att ena våra led och för att besegra fienden” (我们还要有文化的军队,这是团结自己、战胜敌人必不可少的一支军队). Men hur ska detta gå till? Vem ska ställa upp på detta? Satsningarna i Kina har uppmärksammats av Myndigheten för kulturanalys och nämns i den färska rapport som nyligen lagts fram till regeringen. Men kan man kommendera fram kreativitet?

Den nya politiken har dock mött motstånd. Den kände författaren och konstnären Feng Jicai (冯骥才, f. 1942) liknade häromdagen hela satsningen vid ”det stora språnget framåt” (大跃进), den förödande kampanj 1958-1961 då folkkommuner (人民公社) infördes och ”bakgårdsugnar” (土法炼钢炉) skulle producera stål. Feng menade att det är stor risk att det hela blir ett ”tomt skal” (空壳). Kloka ord av en man som är vice ordförande i China Federation of Literary and Art Circles (中国文学艺术界联合会), paraplyorganet för alla organiserade författare, musiker, filmare och konstnärer i Kina. Kulturen i Kina sjuder av kreativitet helt utan partiets påbud.

On Chinese cultural policy, fear of Western ”cultural and ideological infiltration” and decisions to ”promote a great cultural development and prosperity”. Can culture be commanded and creativity ordered? 

关于“推动文化大发展大繁荣”大计划的思考。有没有”国际敌对势力…实施西化”?上面可以下令就出现创造力?

Säkerheten främst

Just nu pågår den årliga sessionen för Nationella folkkongressen (全国人民代表大会, Kinas motsvarighet till parlament) i Beijing. Mötena med folkkongressen skapar alltid oro, ”säkerhetsnivån” höjs och dissidenter hindras från att röra sig fritt. Utländska media och experter spekulerar i om det finns tendenser till att ”Kina öppnar sig” eller om folkkongressen trots allt ändå bara är samling nickedockor som aldrig röstar emot förslag.

Det allmänna intresset för folkkongressens session är ganska begränsat, men det är ett stort ämne på Internet. Många mikrobloggare skriver om hur dyra kläder och väskor som ledamöterna har och gör syrliga kommentarer om vilket ”folk” de representerar. Representanterna själva skriver också, till exempel Ge Jianxiong (葛剑雄), professor vid Fudanuniversitetet (复旦大学) i Shanghai. Ge skriver till och med ”dagbok” åt Financial Times kinesiska utgåva.

En av frågorna för årets session är ett förslag om ändringar i straffprocesslagen (刑事诉讼法) vilket skulle möjliggöra gripande och kvarhållande av personer utan att meddela anhöriga. När förslaget blev känt förekom starka protester och man lägger nu fram ett reviderat förslag där det framhålls hur de mänskliga rättigheterna tas till vara och där också erkännanden under tvång förbjuds. De metoder som nu regleras har förekommit länge och kommer förmodligen att fortsätta existera, särskilt i fall som rör ”statens säkerhet” där undantag finns.

I detta sammanhang är det är svårt att inte tänka på andra säkerhetsfrågor som arbetarsäkerhet, rättssäkerhet och matsäkerhet. På kinesiska byggarbetsplatser är det vanligt med banderoller som har texten ”säkerheten främst” (安全第一), ibland med tillägg av en varningsskylt med en fallande man utan hjälm med texten ”varning för att falla” (当心坠落). Arbetare har allt oftare hjälm men ingen annan skyddsutrustning. Istället går de omkring i jacka, tygskor och kanske handskar. Ofta balanserar de på bambuställningar som Arbetsmiljöverket skulle riva om de fick syn på dem. Bambuställningar är på väg att förbjudas sedan några år tillbaka, men genomförandet sköts av lokala myndigheter och går långsamt.

Slutsatsen kan bara bli att statens säkerhet ses som långt viktigare än den enskilde medborgarens. Att skydda ledarna mot oliktänkande är viktigare än att skydda vanliga människor från att slå ihjäl sig på jobbet eller äta förgiftad mat. Protesterna mot skärpningen av straffprocesslagen kanske ändå är ett tecken. Kanske är det snart dags för partiledarna att ta på sig hjälmen och se upp så att de inte faller?

Security first? Some thoughts on the current NPC session and what security is priority for Chinese leaders.

关于十一届全国人大第五次会议和安全问题的一些思考。

Var Altay före Kalvträsk?

Sportlovsperioden är över oss i Sverige och många svischar ner för slalombackar eller glider/stakar/skejtar fram  i skidspåret. Om ett par dagar är det Vasaloppet, och den gnistrande snön och de vita vidderna känns väldigt okinesiska. Men även i Kina finns snö och vinterkultur, till exempel i Yabuli (亚布力) och Changchun (长春). Där finns också en till synes obetvinglig lust att från expert- och myndighetshåll bevisa att allt väsentligt har sitt ursprung i Kina. Krutet, kompassen och andra tekniska uppfinningar kan man nog ganska säkert härleda till Kina – men skidåkningen?

Sedan några år tillbaka hävdar man att prefekturen Altay (阿勒泰地区) i nordligaste Xinjiang är ”ursprunget för mänsklighetens skidåkande” (人类滑雪起源地). Bevisen tycks något skrala men Kinas förste nationelle mästare i skidåkning, Shan Zhaojian (单兆鉴), och professorn i arkeologi vid Northwest University (西北大学) i Xi’an, Wang Jianxin (王建新), har gemensamt uttalat sig om detta faktum. Det tycks också underbyggt av att man ”funnit” en ”tusenårig lång sång” på temat skidåkning. ”Lång sång” (长调, på mongoliska urtyn duu) är en traditionell typ av mongolisk folksång. Sången upptäcktes 2006 och bearbetades under ett par år av den lokala partisekreteraren i ett område inom prefekturen Altay.

1924 upptäcktes något som skulle visa sig vara världens hittills äldsta kända skidor på en myr utanför byn Kalvträsk i Västerbotten. Kalvträskskidan är ca 5200 år gammal. Kanske skulle en delegation från Altay göra ett besök i Västerbotten.

Thoughts on ”the origin of human skiing” that is claimed to be in Xinjiang, China. The oldest ski found in the world, however, is from Northern Sweden, 5200 years old.

有人说新疆阿勒泰地区是“人类化学起源地”。不过,世界最古老的滑雪板发现在瑞典北部有五千多年的历史。